Om hästen

Embryotransfer

Avel via embryotransfer

För över 40 år sedan, 1974, lyckades japanska forskare för första gången spola ur embryon från en häst och därefter placera det i livmodern hos ett mottagarsto. Det blev början till hästavel via överföring av embryo, så kallad embryotransfer(ET).

Tekniken att avla fram hästar på detta sätt tillämpas nu på flera håll i världen och inom många olika raser, främst i USA, Australien och i Argentina. Metoden är dock inte tillåten att användas inom avel av engelskt fullblod. För den rasen godkänns endast avkommor som har producerats via naturlig betäckning.

Fortsatt tävlingskarriär

Främsta motivet till att avla via embryotransfer är att givarstoet kan fortsätta på tävlingsbanan utan att själv behöva bära fram sin avkomma. Då tekniken är relativt dyr att använda är det oftast de absolut bästa stona som används som givare.

Via embryotransfer är det möjligt att göra snabbare avelsframsteg om man kan använda ston som presterat bra på tävling och därmed visat hållbarhet. Det är även en metod som kan passa för mycket lovande unga ston som är på väg in i en tävlingskarriär. En begränsande faktor är fortfarande att man inte kan samla mer än ett eller två embryon per tillfälle, vilket är möjligt vid annan husdjursavel.

IMG_4948

Stoet Doniazade Tau fick föl 2012. Året efter var hon givarsto till tre avkommor och själv i träning. Foto: Carin Wrange

Det är främst för avel av hopphästar (cirka 75 procent) som embryotransfer används i Sverige. Till de mest berömda givarstona hör hopphästen Butterfly Flip som tidigare reds av Malin Baryard.

Dräktigheten för embryotransfer ligger på 25-75 procent och det är många faktorer som spelar roll för resultatet.

Viktigt välja rätt ston

För att lyckas med embryotransfer krävs noggranna kontroller av såväl givarsto som mottagarston. Stona bör inte vara för gamla och i god kondition. För varje givare behövs två, helst tre mottagarston. Stona behöver synkroniseras när det gäller brunst och ägglossning.

Om givarstoet är i tävlingskondition brukar hon behöva ta det lugnt i några veckor för att komma i brunst. Problemston som har svårt att bli dräktiga passar inte för användning inom embryotransfer. Däremot kan givarstoet vara ett sto som är lätt att få dräktig men kanske inte klarar av att behålla fölet ända fram till fölning.

Inom den svenska halvblodsaveln (SWB) är det numera tillåtet att registrera fler avkommor per år och sto. I Sverige är det en handfull veterinärer som har särskild behörighet och är godkända att utföra embryotransfer på häst.

I Sverige tillåts enbart embryotransfer via oblodig införsel av embryot i stoet. I andra länder tillämpas även embryotransfer via ett kirurgiskt ingrepp i flanken för att kunna placera embryot direkt in i livmoderhornet.

Täta kontroller och stor noggrannhet

Det är viktigt med täta kontroller av veterinär, cirka två gånger per dag, för att inte missa tidpunkten för lämplig inseminering. Det är också mycket viktigt med god hygien under hela processen. Överföring av embryon bör göras under maj, juni och juli. Såväl ljus, värme och möjligheten att beta färskt grönt gräs har betydelse för att stona fungerar optimalt.

Vid embryo transfer är det viktigt att hingstens sperma håller hög kvalitet och den bör helst vara färsk eller transporterad. Sådan sperma ger embryo hos 55-80 procent hos stona. Den frysta sperman kan förstås också användas men chansen för dräktighet är mindre, cirka 35 procent.

 

Så fungerar embryotransfer

Embryotransfer ökar möjligheten att göra snabbare avelsframsteg om man kan använda ston som presterat bra på tävling och därmed visat hållbarhet. Det är även en metod som kan passa för mycket lovande unga ston som är på väg in i en tävlingskarriär.

För att lyckas med embryotransfer krävs stor noggrannhet i alla moment. Såväl givarsto som mottagarston måste kontrolleras noga och synkroniseras väl. Hingstens sperma  måste hålla hög kvalitet, överföringen ska ske under rätt tid på året och hela processen kräver mycket god hygien.

20120525_0400

Täta kontroller av såväl givarsto som mottagarsto är viktigt vid embryotransfer. Ansvarig veterinär undersöker livmoder med mera via rektalisering. Foto: Carin Wrange

Så här går det till vid överföring av embryo hos häst:

  • 1. Synkronisering av brunst hos både givarsto och mottagarston. Mottagarstoet ska ha ägglossning inom intervallet 24 timmar före – 48 timmar efter givarstoet. För att kunna synkronisera stona kan det behövas tillförsel av prostaglandin, ett könshormon som skapar brunst.
  • 2. Inseminering eller betäckning av givarstoet vid rätt tidpunkt, det vill säga när hon har ägglossning. Om färsk sperma används görs insemination med 48 timmars intervall. Stoets ägglossning kontrolleras var 12:e till var 24:e timma. Om fryst sperma används blir det ännu tätare seminering samt kontroller av stoet var 8:e timme.
  • 3. Dag 7-8 efter inseminering/betäckning spolas embryot ut ur givarstoet och samlas upp i ett filter. Embryot är fortfarande för litet för att kunna upptäckas av det mänskliga ögat, och måste därför hittas via mikroskop. I detta skede är embryot känsligt för förändringar av temperatur och ljus.
  • 4. Embryot förs in i mottagarstoet som måste vara synkroniserat vad gäller brunst. Direkt när embryot har placerats i mottagarstoet börjar det röra sig inne i livmodern och ”signalerar” dräktighet.
  • 5. Första dräktighetskontroll av mottagarstoet görs på dygn 12-17.
bild (2)

Embryot är fortfarande för litet för att kunna upptäckas av det mänskliga ögat, och måste därför hittas via mikroskop. I detta skede är embryot känsligt för förändringar av temperatur och ljus.

Embryot sugs upp och görs rent (tvättas 10 gånger i fosfatbuffrad saltlösning, PBS, med tillsats av kalvserum ) samt läggs i särskild lösning och placeras i ett tunt rör, så kallad”minipayett”.